Söndag
Det gick bra i Sundbyberg igår, tyckte jag. Tilde briljerade, pappa behöll lugnet. Själv tyckte jag att det gick kalasbra för mig själv. Som vanligt lyckas jag inte komma längre än så. Kom inte ens bland de topp 3.
Vi har haft sorg i helgen.
Strax efter lunch i fredags ringer min mor som utav en händelse åkt förbi hemma. Hon var för tidig till ett kundmöte och skulle "slå ihjäl" lite tid.
Hon hade hört ett fruktansvärt tjutande och det kom hemifrån oss!
Hunden hade hoppat upp på spisen, där jag lagt en formfranska och lyckats starta spisen med sina stora tassar... Det var en liten brasa som han lyckades med. Hela huset var rökfyllt, man kunde inte ens se handen framför sig...
När chocken lagt sig så kom tårarna. Tänk om inte mamma åkt hem?! Ingen större skada har skett. Spisfläkten låter konstigt, däremot stinker det rök om ALLT.
På spisen stod även en o´boyburk av metall. Färgen på den har smält, kan ni tänka er stanken?
Hunden mådde bra iallfall, trots chocken.
På eftermiddagen beslutade vi oss för att inte vara egoistiska längre. Det var inte hundens fel. Det var vårt. Han ska inte behöva vara ensam hemma. Han behöver sällskap!
Jag har haft en tanke om en perfekt omplacering. Det är hos en arbetskamrat som bor på landet bland, hundar, hästar, får, katter och kaniner! Zohan skulle älska ett sånt ställe. Där någon är hemma hela dagarna och kan ge honom all kärlek han behöver.
Jag ställde frågan halvt hysterisk. Jag ville ju inte att min bebis skulle flytta egentligen...
De kunde inte ha fler djur, men självklart skulle hon prata med övriga familjen.
Det dröjde två timmar, sen ringde hon. Zohan fick komma till dom!
Vi grät, jag och Jonas. Lättade över att han skulle få komma till ett paradis. Ledsna för att släppa en familjemedlem. Men vi gjorde det för hans bästa.
Igår blev vi medbjudna till en 40-årsfest. Vet inte om födelsedagsbarnet uppskattade det, men vi hade superkul. ;) Jag hoppade in och körde covers tillsammans med det inhyrda bandet. Helt klockrent. ;-P
Det var Sara o Niclas som bjöd med oss, de gick hem en timma före oss. Men
Vi har haft sorg i helgen.
Strax efter lunch i fredags ringer min mor som utav en händelse åkt förbi hemma. Hon var för tidig till ett kundmöte och skulle "slå ihjäl" lite tid.
Hon hade hört ett fruktansvärt tjutande och det kom hemifrån oss!
Hunden hade hoppat upp på spisen, där jag lagt en formfranska och lyckats starta spisen med sina stora tassar... Det var en liten brasa som han lyckades med. Hela huset var rökfyllt, man kunde inte ens se handen framför sig...
När chocken lagt sig så kom tårarna. Tänk om inte mamma åkt hem?! Ingen större skada har skett. Spisfläkten låter konstigt, däremot stinker det rök om ALLT.
På spisen stod även en o´boyburk av metall. Färgen på den har smält, kan ni tänka er stanken?
Hunden mådde bra iallfall, trots chocken.
På eftermiddagen beslutade vi oss för att inte vara egoistiska längre. Det var inte hundens fel. Det var vårt. Han ska inte behöva vara ensam hemma. Han behöver sällskap!
Jag har haft en tanke om en perfekt omplacering. Det är hos en arbetskamrat som bor på landet bland, hundar, hästar, får, katter och kaniner! Zohan skulle älska ett sånt ställe. Där någon är hemma hela dagarna och kan ge honom all kärlek han behöver.
Jag ställde frågan halvt hysterisk. Jag ville ju inte att min bebis skulle flytta egentligen...
De kunde inte ha fler djur, men självklart skulle hon prata med övriga familjen.
Det dröjde två timmar, sen ringde hon. Zohan fick komma till dom!
Vi grät, jag och Jonas. Lättade över att han skulle få komma till ett paradis. Ledsna för att släppa en familjemedlem. Men vi gjorde det för hans bästa.
Igår blev vi medbjudna till en 40-årsfest. Vet inte om födelsedagsbarnet uppskattade det, men vi hade superkul. ;) Jag hoppade in och körde covers tillsammans med det inhyrda bandet. Helt klockrent. ;-P
Det var Sara o Niclas som bjöd med oss, de gick hem en timma före oss. Men
Kommentarer
Trackback
